Inskolning inte som vi tänkte oss...

..dagarna gick och som avslutning på läkarbesöket så skulle vi få en ny tid att sitta ner och prata med läkaren, men utan sonen. Kan väl känna sä här efteråt att det var en mycket bra idé. Vi fortsatte att skola in sonen på dagis, som gick ganska smidigt. När jag ser på den inskolningen som jag hade med Alex så var den förvånande lugn. Med min andre son så var den hjärtskärande, han var ledsen vid varje överlämning och klamrade sig fast vid mig som en igel. Men med Alex var det annorlunda. Han grät inte, han gled ur min famn lätt. Från början tyckte jag att det var otroligt skönt då man hört om hur det kan vara under inskolning på dagis.

Efter några månader på dagis och så ringde personalen en dag och frågade om Alex sover dåligt på nättrena, han verkar mer trött än de andra barnen. Näe inte vad jag tänkt på, men nog kan jag säga att inte sover han samamanhängande mer än 3 timmar på natten. Alex hade väl lite ovanliga sovrutiner, då han var mellan 0-1 år så sov han med 1 2 timmars intervaller, på dagen med 15-40 minuter. Tänkte inte då så mycket på det, men när jag senare frågade BVC sköterskan om det så tyckte hon att det var lite väl lite. Men av vanan så tänkte jag inte så mycket på det. Han åt välling och sov lite på natten, men var en piggelin på morgonen. Han vakna ofta klockan 4, vilket var rätt jobbigt när jag nyss börjat arbeta. Men sen somna han om efter drygt en timme och sov tills vi skulle till dagis klockan 7.

Så svaret på dagsipersonalens fråga var lite trevande då jag inte riktigt kunde jämför med någon så där direkt. Men till samatalet hörde, deras oro över för liten sömn, var att tidigare under dagen så hade han lekt i ett stort rum med de andra. Suttit på golvet, utan leksak eller någon annat barn som satt med. Bara tippat bak, rakt bak ner i golvet, och bara somnat?!Han fick en liten bula, men han vakna inte av fallet eller smärtan, det var de mycket oroliga över. Hur kunde man bara somna så där utan att vakna av fallet och smärtan i huvudet. Barn kan somna var som helst, vid maten, men alltid vakna när näsan träffar bordet och skrika. Men inte Alex.