Då och då kommer det över mig hur jag ska förstå hur min son ska kunna lev när jag inte finns. Tippar att de flesta föräldrar tänker nåt liknade. Men när man redan idag inte känner något förtroende till kommunen, de insatser som finns enligt lag för honom. I Flera veckor har jag och en annan mamma pratat om att försöka sprida kunskap om funktionshindret som våra barn begåvats med. Vi har i dagaran starat en lokalförening; Autism och Asperger lokalförening i Boden. va! Helt otroligt! Känner en stolthet över den bekantskap som jag erövrat. M och jag ska var i lokalföreningens styrelse, så klart. Det var liksom bara så självklart. För ett antal år sedan, under en annan desperat period i mitt liv med sonen. Så satte jag upp en lapp om att få kontakt med andra likasinnade föräldrar som också ville sprida kunskap och skapa ett bättre kunnande. M nappade som en aborre till masken.
Hon med en son som nyligen fått diagnosen och jag med en son med långvarig diagnos. Jag var en gång aktiv i en föräldraförening, där jag kunde med en gång se ett anatl apatiska föräldrar sitta och prata i gåtor. I dag kan jag se mig själv svara på dessa. En studiecirkel ska det också bli med start den 24/2. " Problemskapande beteende"..spännande. Vi har även hunnit föreläsa för olika kommunpolitiker, och fick då blodad tand på att spira vår kunskap om våra barn.
