Varje dag är en ny utmaning. Varje ledigt lov är en utmaning.
Ända sedan Alex började dagis, har lviets gång varit orolig. Det här med att pynta och pyssla iför jul, påsk, för att ta något exempel. Jättebra för "vanliga" barn. Men det skapar oro för mitt barn. Jag har varit frustrerad många gånger , han går på en verksamhet där man ska kunna sånt här. Så då kan jag tycka att man borde veta att hålla på att pynta inför såna helger som kräver byten av gardiner, dukar och att man ställer in ris och gran, är onödigt. Jag kan känna att det är jätte bra att man pysslar inför vår, sommar, höst och vinter. Teman som har med våra årstider att göra. Då menar jag på hösten löven, vintern snön, och våren blommor eller växter....m.m.
Det konstiga är att man gör detta i alla fall inför jul och påsk, varför? Har inte fått svar på den frågan än. Jätte bra för "vanliga barn" att lära sig om varför vi firar dessa högtider. Men inte för mitt barn, han går på en enhet som ska förstå detta. Men nej!!
För att behålla lugnet, harmonin och strukturen. Både på humöret men även på de händelser där han behöver fasta rutiner och återkommande aktiviteter. Det drabbar inte bara honom själv, utan även resten av familjen. Jag ägnade varje lov åt att försöka hålla lugnet och ångesten borta hos Alex. Ett mer-arbete som ingen kan ens ana hur det är.
Mycket andra vardagliga rutiner får stå åt sidan. Nu föll det sig så här att under en längre period när han var liten så var jag ensam med honom. Vilket jag idag kan tycka var en gåva till mig. Jag slapp visa hänsyn till andra syskon, andra människor. Det var "bara" vi. Många gånger bröt jag ihop grät på nätter av utmattning. Att vara ensam om hela ansvaret var tungt. Han pappa hade knappt någon kontakt alls under de första åren av Alex liv. Just den biten kan man skriva en hel avhandling på, men det tänker ju inte jag göra nu! Idag kan jag även undra över hans psykologiska hälsa. Kan det finnas en koppling genetiskt. Det har gått så mmånga turer kring detta att man kräks när det kommer något alls. Varför får man Autism?
Mina tankar går mot det genetiska då jag kunde se vissa tendenser hos en nära anhörig!! Men nu är lovet över, för denna gång, han ska tillbaka till skolan i morgon, och det är en oro!!
