Sorgen

..kom krypande, vad var det för fel på min prins?När jag åkte och hämtade Alex så var han som "vanlig" och satt i lekrummet och radade upp dinosaurier på golvet. Personalen var orolig och fråga om han gjort så där tidigare...?? Nä inte vad jag vet sa jag, herregud, vad svarar man. För mig var han Alex och om han gjorde konstiga saker så var det det han bruka göra, eller hur?

När vi kom hem så var det som om det aldrig hänt, han röjde runt i sitt rum, rada upp små bilar, som han brukade. En känsla av ångest for igenom kroppen och jag visste inte om jag skulle våga sitta ner och känna efter. Efter maten var det badstund, han älskar att bada, det var som om han inte gjort det förut, varje gång.Han var alltid svår att få upp ur badet, det gick inte att locka med något alls. Det var alltid samma kamp, vattnet blev kallt och jag fick ständigt fylla på med ny varm hela tiden för att han inte skulle bli kall. Men så tog tröttheten vid och jag fick till slut vira in badlakanet om honom, mitt vackra barn. Den stunden på kvällen var den bästa, trött efter dagis, mat och bad. Idag hade han gjort framsteg när han åt sina makaroner, han ville ha ketchup på dom. Säkert något som han snappat upp på dagis, annars har han bara godkänt smör.Jag fnös för mig själv ,eller hur, det skulle räta till sig med saker nu när han var på dagis.Min goa, vackra, glada underbara kille.